Awake and unafraid, asleep or dead?

Emosång i rubriken som egentligen inte beskriver mycket alls av vad jag känner just nu, så bortse från det.
Det som stämmer är väl sömn-delen. Jag är trött, trött, trött och sover gärna bort både en och två dagar. Vaknar där emellan för att känna något enormt sug efter chips, mat eller godis, och blir trött igen. Hinner kanske spela lite MapleStory, känna lite press på mig att göra saker som jag ändå inte orkar med. Ens de enklaste sakerna blir stora utmaningar. Måste skicka in papper till soc så jag kanske får pengar nu för första gången sen i december... måste, borde och orkar inte.

Men idag har det varit en bra dag, trött men bra. Alla hjärtans dag med middag hos Gustavs familj (och jag somnade i bilen både på väg dit och hem), sen lite spelande och umgås med Gustavs vänner som kom hit för att spela magic. En trevlig dag, men tröttheten smyger sig på igen. Gud så skönt det vore att bara lägga sig ner och blunda lite, lite, lite....

Vlogg tillägnad alla som står ut med mig, och en liten update och tjat om samma saker om och om igen på köpet

Jag har skrivit låånga, långa inlägg som jag aldrig publicerat där jag ventilerar alla mina känslor om vänskap och att låta en vän gå sin egen väg och ändå känna saknad men utan ilskan som kontrollerat mig då och då. Kanske är det lika bra att inget av det jag skrivit blivit allmäntillgängligt på internet, för då har jag det jag skrivit som min egna lilla skattkista av roliga, sorgliga, motiga och rent ut sagt underbara minnen som ingen kan ta ifrån mig. Så jag har väl sakta börjat se att det faktiskt finns så många i min omgivning som vill mig väl och kanske har bättre förutsättningar att hjälpa till på sitt eget sätt, ingen kan vara mitt allt, inte ens jag själv eller de som lever så nära att de slukas av mitt svarta hål. Typ The Big Empty, och jag måste erkänna att jag måste bete mig idiotiskt åt ibland bara för att själv få upptäcka det alla hela tiden försökt förklara. Så jag fick till sist motivationen till att spela in en något osammanhängande vlogg i äkta Borderbreaker-anda, spontant såklart, men för att visa att jag fortfarande kan tänka, känna och uppskatta omtanke även om jag kan verka respektlöst avvisande mot de som egentligen bara vill att jag ska må bättre. Jag har inte bara en cirkus av känslor, jag har ett helt frkkin Six flags-tivoli, och jag måste åka allt. Alltså uppleva alla känslolägen själv och till sist lära mig att hitta tillräckligt bra för att våga mig på att försöka förklara något för alla de som hjälper mig. Jag är både utmattad och hoppfull för en gångs skull och eftersom jag känner att jag mest utnyttjar alla utan att ge något tillbaka kommer här en tankedump på film för att få ur mig lite av de tankar jag har efter att själv fått komma till insikt om hur underbara människor jag ändå har i min närhet. De som lever åt mig när jag bara vill lägga mig ner och ge upp, som jag försöker lita på för ni betyder mer än ni anar, så här är lite babbel för att få er att ana att ni gör skillnad i mitt liv, faktiskt. Ta åt dig äran om du vet med dig att vi umgåtts något de senaste veckorna, cause I only come out at friday nights and every second counts. GO!