Haha, komisk sak ^^

Var bara tvungen att lägga in en bild på ett roligt mail jag fått!

Sen kan jag ju passa på att berätta också att valborgsfirandet står för dörren och det ser ut att bli en helkväll med min pojkvän, min fina syster, hennes pojkvän och kanske några vänner! Ska bli trevligt. Well, måste springa snart så det här är allt jag hinner berätta. Ha en bra valborg allihopa!

Saker blir gjorda

Jag har fått in lite rutin på att göra saker igen, viktiga saker alltså. Har sagt upp min lägenhet, skrivit kontrakt på nya lägenheten, betalat räkningar för 2500:- och då har inte hyran dragits än, tvättat, ringt samtal, fyllt i mina veckokort till DBT:n, postat brev, hämtat ut meds, tjatat om ny läkartid, handlat nödvändiga saker, städat och stökat ner igen. Det är väl dags att städa igen då. Svettas fortfarande av den outhärdliga värmen vinterjackan och släpandet på påsar genom stan frammanade. Det är inte vinter längre, och det känns. Jag har klippt lugg igen och det är ljust om dagarna. Men nätterna fortsätter att jaga mig. Igår var det dock migränen som höll mig sömnlös ända tills jag nästa dag fick näsblod och huvudvärken släppte helt mystiskt. Idag har jag köpt huvudvärkstabletter. Hit me, you can't hurt me!

Spontan rapport

Tänkte bara säga två saker. För det första, det har varit en jättemysig kväll hemma hos mamma idag. Åkte dit med pojkvännen Gustav och hjälptes åt att laga tacos, sen blev det mys med diverse gott framför "Talang" på tv. Bra kväll indeed.

Och den fortsätter förhoppningsvis! Just nu sitter jag hemma hos Michel och dricker en öl och umgås, vad som händer sen får framtiden visa. Ha det bra tills jag skriver igen, gärna längre! :P

"Getting away with it all messed up - That's the living"

Jag vet inte varför jag känner såhär ibland. Jag vill att andra också ska göra det, tror jag. Bara för att jag inte kan förklara. Jag vill veta varför jag känner saker som gör så ont när alla andra klarar sig oskadda. I alla fall som det ser ut. Känner de sig också jävligt missförstådda? Jag tänker mycket men pratar mycket mindre på senaste tiden. Jag lever inte längre i min egen lilla värld, jag lever tillsammans med alla andra och ändå känns det mer ensamt än någonsin. Jag är inte huvudrollen i min egen thriller, livet är ingen mardröm, det är bara ett liv som alla andra. Som alla andra men en dålig kopia. Jag är kanske ett måndagsexemplar, jag går sönder mycket lättare.