Videomani och spontanpoesi - en helt vanlig dag i tankestormsliv

Ja, det är underhållning att se sig själv på film. Pinsam stolthet över hur olikt jag beter mig. Udda och som alla andra. Så här kommer ett till jag hade lagt upp på Min Netlog... WARNING!



Och ett nyare där gustav sitter i bakgrunden och ser ut att undra vad jag sysslar med. Svaret? Undviker tankar på saker way too hard att försöka sig på.



Blev spontant kreativ också, och här är resultatet

Random acts of violent kindness
Chaos, chaos, my asylum
Living like a bubbleboy
Girl
Woman, som får mig att tänka på "Pretty Woman"
Hora.
Som får mig att titta på klockan som också har insett att all tid är nutid
Dåtid och framtid är kända begrepp
som i mina  händer slinter och jag tappar dem som en tvål i duschen
Nu tänker normalbegåvade individer på analsex i fängelse
Men inte jag.
Jag tänker oftast högt men inte så på det viset
Så många ord står mellan rader
Missar jippot och mår bra sen
Maler kaffebönor mellan gamla stenkakor
Vad är gammalt nog att räknas?
Klockans visare gör ingen visare
Monotoni sliter ju på psyket
Därför vill jag som en fjäril vara en äcklig larv som möjligtvis och mycket troligt dör
Mer eller mindre brutalt.
Som att krypa ner med huvudet först i en stängd sovsäck.
Inrullad i en madrass i skrattpanik på väg till hysteri
Ni vet kicken av att komma loss
Också jag som alltid ogillat fjärilar för sin överreklamerade skönhet tills nu
De är nästan kackerlackor med vingar
Det är jag också

Vlogg - Liten update om vad jag håller på med, egentligen ^^ (inget...)

Sådär, första inlägget på många, många dagar. Saker börjar nog ljusna lite, men det är en lång väg tills jag är ikapp med allt man ska, borde, måste göra. Dirketuppladdat på Youtube så tar slut lite plötsligt (man måste visst sitta ett tag och kolla in i kameran och vänta när man spelat in färdigt... heh. Gud så "skimmrande" och fröken-sverige jag såg ut på filmen. Skenet kan bedra. Som vanligt blir det inte av att lägga upp vlogg fören jag är hemma hos min bästa vän Annieellen som jag (suprise suprise!) sitter hos nu och ger er denna smått konstiga videon, enjoy!





....Och just det, tvätten!!
Ska fixa det nu. Yey, rena kläder igen ^^

Just a minute while a reinvent myself

Lyssnar på gamla Red Hot Chilipepperslåtar som rubriken kanske avslöjar om man gillar dem såpass att man hört mer än de låtar av dem som spelats på radio. Än en gång sitter jag och kämpar med att få vardagliga saker gjorda. Än en gång är jag som en parasit på de jag älskar, än en gång känner jag hur höstens mörker kväver mig, eller det som finns kvar av mig nu. Jag är kaos och ingenting funkar som det ska. Jag kan inte ens göra de enklaste saker som att klä på mig på morgonen utan att spendera minst 1 timme med att förbereda mig och verkligen försöka få det gjort. Jag kan verka passiv utåt men jag kämpar mer än jag tror någon förstår. Hela tiden. Och känner mig värdelös för jag vet att jag kan så mycket mer. Ge mig en minut bara, eller en timme, jag kan bli bättre.

Isolerar mig från kraven

Ville bara skriva nåt, ett ord, en mening eller bara något och säga att inspirationen att skriva inte infinner sig alls nu för tiden. Inte heller motivationen till att göra något vettigt som gå till skolan, tvätta, städa, ta tag i saker, äta, sova, vara vaken, finnas eller visa att man finns står på min sida längre. Men det går i svängningar, sekundkorta ibland. Man ska nog ta allt jag säga med en nypa salt, fast då kommer jag aldrig bli tagen på allvar heller. Liten spontan tanke. Här får ni en gammal bild från 2006 också för att den borde säga mer än tusen ord om inte den också gått ifrån normen om hur allt och alla ska vara.

Allt gick så himla fel

Jag ber om ursäkt till alla jag sårat genom att dra in i min kaos-värld. Särskilt vissa som vet vilka de är. Står inte ut med den där sidan av mig längre, och när jag skadar de jag älskar mest blir det så himla tydligt. Jag orkar inte med det livet mer, det rakt igenom desttruktiva som alltid har en fot in i psykosen. Jag måste förändra mig, rejält. Men jag behöver hjälp för det. Borde jag bli sjukskriven, sluta plugga (=bli av med lägenheten) och fokusera på att må bra? Jag vet inte, kan inte välja nåt själv.

Ibland är jag för sjuk för att få hjälp, ibland för sjuk. Men jag är alltid jobbig nu, och det är jobbigt för mig också. Även om det kanske inte verkar så. Självhat i sin renaste form.

Spårar ur

Utnyttjad, övergiven och kontrollerad. Det skulle bli en bra vecka elller åtminstonde några dagar men istället leder min extrema kiritik-och konflikträdsla och osjälvständiga personlilghetsstörning och deppressiva personlilghetsstörning och, yey, borderline till att det blir ett helvete. Visserligen ett kallt helvete (och dör inte folk av att bli utslängda mitt i natten när de inte har någonstans att ta vägen?) när jag kl 03:00 stod ensam i främmande stad, ovälkommmen hos de enda jag kände där och utan varken pengar eller batteri på mobilen. Varför? Min ångest ger sig uttryck i beteenden som skrämmer andra. Håll er på avstånd skulle jag föreslå, för även om akutpsyk i en annan okänd stad gav mig några lugnande tabletter men sedan skickade bort mig för att jag var inte tillräckligt sjuk, exploderar jag snart igen. Det är som nysningar. Vissa går innåt, andra utåt. Jag har lärt mig väldigt bra att hantera nysningar men just nu funkar det inte att säga varken prosit eller prozac.