Who am I...?

Första riktiga bloggen. Och en disclaimer på direkten: jag har inga riktiga idéer om vad jag vill uppnå med detta! Men det är väl meningen att jag ska ge någon liten presentation av vem jag är. Svårt att sammanfatta i ord, eller ens att veta. Sanningen är nog att inte ens jag själv vet vem jag är. Jag har stämplar och titlar skrivna i pannan men identifierar mig inte helt med någon av dem. Universitetsstudent, vuxen (20+ är väl vuxet, eller?), timanställd, skattebetalande medborgare… och patient, borderliner, medicinerad och allmänt psycho. För tillfället försöker jag komma i ordning i min första egna etta lokaliserad på campus. Helt eget nu! Men jag får erkänna att jag inte sovit själv nästan en enda natt på några år. Detta stavas ”osjälvständig personlighetsstörning”. Har även samlat på mig ett gäng andra diagnoser som jag förmodligen avslöjar senare.




- Men vänta! Det kommer mer… ^^
När jag är inne i mitt logiska tänkande kan jag analysera mig själv rätt bra. Har kommit fram till den största anledningen till min identitetslöshet och ständiga jakt på vem eller vad det är jag är beror antagligen mycket på det som inte går att undvika i mitt liv (och därmed också i bloggen); diagnosen borderline personlighetsstörning. I know, låter väldigt avskräckande med STÖRNING i personligheten men det innebär ”bara” att det är ett tillstånd man får leva med, inget som går över i första taget. För de som inte läst DSM IV på fritiden lägger jag upp en länk som försöker förklara vad det är. Wikipedia har svar på allt! Wiki: Borderline




Eller så skriver jag hur jag är. Impulsiv, känslomässigt instabil, ångestfylld men med kronisk tomhet. Desperata försök att fylla tomheten (läs: desturktivitet). I min vardag ingår dramatik till tusen. Sjukhusvistelser och försök att hålla upp den andra fasaden. Den friska sidan som de flesta känner mig som, utom de riktigt nära som fått uppleva den andra jag. Där står jag i mitten och försöker hålla ihop livet någorlunda, och det är väl ungefär så mycket man behöver veta. Jag kan också tillägga att jag på senaste tiden valt att vara mer öppen med mina problem och till min förvåning mötts av positiva gensvar, så detta är väl ännu ett steg i den riktningen; att inte försöka vara något jag inte är. Förhoppningsvis lägger jag inte ner bloggandet som med många andra impulsiva projekt, så jag säger på återseende och hoppas att någon kanske läser!