tisdag, juli 14, 2009

Easily Confused/Amused/Used och den eviga meningslösheten

Mitt msn-namn sen jag var 15 har varit Easily Confused (med små variationer såsom easily amused, easily abused, easily seduced, easily bruised, easily used; alla lika träffsäkra). Och jag blir inte smartare med åren. Eller smart kanske är fel ordval, rent intellektuellt kan jag lösa de flesta problem och memorera långt mer än vad som är nödvändigt, men att klara av vardagen utan att (omedvetet?) ställa till det för mig är en uppgift långt över mina förmågor. Det kan vara så att jag är beroende av lite drama för att inte känna meningslösheten som livet oundvikligen för med sig. Allt jag gör är för att fylla ut meningslösheten, undvika tanken på hur patetiskt allt egentligen är. Leva i min bubbla där katastrofen alltid väntar runt hörnet, och jaga efter den för att hålla mig sysselsatt.

Just nu händer inget speciellt omvälvande. Jag kommer till jobbet fyra timmar försent och sitter med huvudet fullt av siffror resten av dagen. Jag kommer hem och umgås med pojken som bosatt sig i mitt hjärta och därmed även i min lägenhet. Äter, äter, ÄTER. Klagar över skulder, inkasso och trasig elektronik. Min mobiltelefon har lagt av helt. Min dator har fått cancer och allt annat, och jag kommer säkert ha sönder den när jag blir besatt av att jaga virus i processerna och systemfilerna. /Lite off topic där/ Kanske tar en kaffe med Annie, min bästa vän och granne. Äter mer antagligen. Tittar på film. Tar sömntabletterna och inväntar dvalan som inte vill infinna sig. Slocknar.

Till synes en bra dag, nothing out of the ordinary. Men det är just sånt här som provocerar fram sensationseekern i mig. Blunda i 5 sekunder när jag cyklar, gå på stan med armarna (=ärr och sår) helt exponerade, stirra skumma människor i ögonen, skippa medicinen, dubbla medicinen, leka med eld och nålar, utmana ödet, push my luck, ta risker jag inte vill nämna här.

Att skriva så öppet här är väl också lite av ett bot mot meningslösheten, lite minor vardagsbrytande beteende. Ska nog fortsätta skriva sånt här jag bara spontant känner, det andra är inte ens intressant. Jag är nog inte alls så Easily Amused, borde ta bort den från listan.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Kan du inte ta ut ditt spänningssökande mot något annat? Börja på boxning eller liknande? :)
Hur hjälper din pojkvän dig när du känner dig sådär?

annieellen - ett maskrosbarn sa...

Du är underbar gumman! <3

Kul att se att du bloggat lite också, blir alltid lika glad, även om det samtidigt är endel tunga tankar bland dina texter. Finns här för dig och tveka aldrig att knacka på om de är något jag kan göra... Älskar dig!!

BorderBreaker sa...

Anonym: Det är en bra tanke du har! Tyvärr verkar det bara bli så att jag tar allt till sin spets vad jag än gör, börjar jag träna blir jag besatt av träning, mat och vikt, och ätstörningstankarna sätter igång igen =/ Har nog försökt ta ut spänningssökandet på alla hälsosamma sätt jag kan komma på, och lyckats göra det destruktivt istället! Killen jag träffar försöker hjälpa mig på alla tänkbara sätt men när såna tankar dyker upp blir det nästan bara värre av att försöka hjälpa... Men jag är väldigt glad (fast kanske inte just då) att han försöker. Kul att någon frågar saker, take care!

BorderBreaker sa...

Annie: Tack vännen, det är kul att du läser :) Du är världens bästa, love you!! <3

Anonym sa...

Skitbra text, gillar ditt sätt att utrycka dig och dina känslor (:

Jag hoppas att du fortsätter skriva!

kram

Louise sa...

Vem är killen!? :b

Förstår det där med att göra crazy things, gör gör det med. Exprimenterar med mig själv. Tar risker, utmanar ödet osv. Dumt, men man gört ändå...

 
  • src="http://www.bloggtoppen.se/tracker.php?do=in&id=52527"