Nördfetish och annat abnormalt

”WTF?! Sjuuuukt ju!!”
Jag lever på såna kommentarer. Jag vill chockera, jag vet inte varför. Jag vet inte om det är därför jag gillar ”konstiga” saker, eller om jag vill chockera därför att jag känner mig unik för att jag gillar något som inte alla andra kan se tjusningen med. Jag skäms i alla fall inte för det längre. Sen är det väl alltid ett plus med förskräckelsen i deras blickar när jag kör min raggningsreplik: ”Bionic Commando till 8-bitars?”. Det är ovanligt, men det händer att jag stöter på de som förstår den och då blir de aldrig av med mig. På gott och ont. Jag kan vara en fruktandsvärd låtsasstalker, på gränsen till creepystalker om man inte har samma twisted humor som jag. Lyckligtvis verkar just min målgrupp nästan uppskatta att bli föremål för besattheten. Men tydligen är det inte alla som går igång på mad gaming skills, en riktigt bra magic-lek, japanska och överklockade datorer. Jag kan inte för mitt liv förstå varför?!

Jag har även försökt förklara för människor ett antal gånger det extremt vackra i allt som är avvikande, men inte många håller med om att The Joker (by Heath Ledger ofc.) är så sjukt (no pun intended ^^) mycket sexigare än *input random pretty-boy*. Bara för det ska jag namedroppa diverse heta karaktärer! Marilyn Manson, Sweeney Todd (by Johnny Depp), L Lawliet (i Death Note), Louis de Pointe du Lac (by Brad Pitt i Interview with a Vampire), Abarai Renji (i Bleach), osv. osv.

Btw, nörd och freak är komplimanger imo. ^^