Det jag skriver i panik

Jag har ett, eller två, eller tre, eller fyra skrivblock som jag alltid tar med in när jag sitter på duschgolvet med panik och huvudet fyllt av kaos. De blocken tar emot allt ångest utan att klaga. Jag skriver och skriver och skriver och blöder lite under tiden, och skriver mer. Många sidor har kletat ihop och många texter sträcker sig över fler än tio kollegieblockssidor. Inte konstigt att jag blir galen när jag har så mycket som vill ut!

Ibland, som nu, känns det väldigt lockade att skriva av allt det där till datorn och kanske lägga ut vissa utdrag ur mina ångestblock. Sen inser jag hur enormt mycket det skulle bli att ta sig igenom. Både med tangenterna och kramp i fingrarna, men mest alla gamla känslor som ligger i tryggt förvar där i blocken som då skulle ploppa upp igen. Nyfiken men rädd. Motiverad men slö. Ska men gör inte, som vanligt alltså.