Total förvirring

Det är uppochnervänt. Tiden är bakvänd och jag hänger inte med. Det hade nog, egentligen, varit bäst om de inte låtit mig välja utskrivning från psyk igår, förrgår, fredags? Fredags ja. Jag hamnade där efter att ha pratat med för många människor som egentligen inte fanns. Men det var rätt trevliga människor. Förvirringen var dock total, och är fortfarande. Dagarna flyter ihop och ena bisarra scenariot avlöser det andra. Jag måste tydligen ha allvarliga snack med mina nära och kära, jag flyr och flyr och flyr och ramlar och det är blod över hela mitt golv. Folk jag aldrig träffat förut säger att de inte sett nåt värre, hur kan man leva så? Ja, hur kan man? Det kan man inte. Känner att den trasiga ärligheten är lite för genomträngande i det här inlägget, jag orkar inte censurera. Ni får ursäkta min öppenhet, men är det inte lite det en blogg är till för. Man skulle vara mer anonym bara, då kunde jag skriva utan begränsningar och trasa sönder allas bredband som en okänd destruktiv människa. Inget mer och inget mindre. Jag sover extremt mycket nu. Sover fast väckarklockan på datorn skriker ”vakna” i form av en galande tupp. Jag drömmer på, och stör mig på tuppen som hela tiden gal i bakgrunden, jaja, kanske när det blir dag igen i drömmen försvinner galandet. Icke då. Så jag försov mig för 3:e gången och tar mig inte upp ur sängen fören kl 17. Hur kan det vara så jävla svårt att gå upp ur sängen? Tror höstdepressionen börjar ta tag i mig igen. Årstider och cyklar drar mig ner rejält. Skulle kunna skriva mer men antagligen blir det för utlämnande. Förnärmande för ”normala” människor. Jag har gjort dumma saker i helgen och mina nära och kära förlåter mig. Jag kan aldrig förlåta mig. Over and out.