Här sitter jag, småsur och trött på mycket i livet, och måste kolla mailen från min underbara vän
Annies dator eftersom min har lagt av... Man blir ju helt förlamad utan dator, men ett av många, många skräpmail fångade min uppmärksamhet. It's on the internet, it's true.
Det var allt jag egentligen orkade berätta. Har en massa tankar, mycket jobbigt och mörkret tar sig in lite i taget. Tyvärr. Och rädslan som förföljer mig nu, på gränsen till psykotiska tankar som tar upp minst 50% av min vakna tid och vägrar talas tillrätta med logik. Ja, jag kanske flyr en aning. Det är för mycket överallt, så jag pendlar mellan att ignorera allt och att oroa mig för allt. Då och då kanske jag tar tag i något litet. Lyckades äntligen idag ta mig iväg till apoteket och betala mina mediciner så de kan skicka upp dem till avdelningen där jag inte längre har någon kontakt tydligen (?!), för att sedan imorgon ha som mål att åka iväg igen och desperat försöka få tag på någon som kan ge mig min veckoranson av medicinerna. Det, och föreläsningen också.
Hoppas jag orkar. Lite tomt i bloggen nu i dagarna kanske. Men lika bra det, det verkar som att många tycker jag är en hemskt skrämmande person. Kan det vara sant? Min isolering fortsätter, men jag har mina ljuspunkter, underbar bästa vän Annie och underbar pojkvän Gustav. Tack för att ni finns! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar