Psykvården gör mig sjukare, vänner och pokjkvän får mig att hålla ut

Mörkret kommer snabbt nu för tiden. Mörker ger lugn och just nu sitter jag hos Annie, vilket också ger lugn. Men sovdax närmar dig för brutalt snabbt. Det får jag panik över för det mesta. Jag måste somna först, annars sover jag inte alls, tror jag. Men jag drömmer. Konstiga drömmar men jag uppskattar konstighet. Klockan är trots allt inte så mycket, 01:30, går jag och lägger mig nu är det rekord på flera dagar (veckor?).

Anledningen till min sömnlöshet skyller jag helt och hållet på den korrupta psykvården. "Ge mig mina mediciner!" ringer jag om varje dag och det ska alltid lämnas meddelanden... Kommer de ens fram? Jag är tveksam.... Sedan var jag hos den senaste psykologen på besök och han sa "Hej *fel namn - Ellen*... hur mår du då, JA! Just det nu ska jag sluta jobba som psykolog här med du förstår säkert det är bara att höra av dig till allmänpsyk om du känner att du behöver nån mer hjälp, fast du väntar såklart fortfarande i lång, lång kö till DBT". No meds blir det, för jag har inte haft råd att hämta ut dem. "Ojdå men då fixar vi det..."Yeah, right.
Det var i juli. Still nothing.

Det var han som varje vecka gav mig en ranson av mediciner som räckte tills precis nästa besök. De kan inte lita på mig med stora hela medicinförpackningar, vem vet vad jag gör då, äter allt samtidigt i ännu ett meningslöst spontant självmordsförsök. Meninglöst för läkaren sa "man KAN inte ens dö av en hel burk theralen". Jag har ringt alla nummer nu, lämnat meddelanden och lappar "jag måste få sova ut, ge mig åtminstone min medicin så jag kan sova!"

Så, what are psyk so scaread about med att ge mig mina meds direkt på recept? Vill jag dö har jag bättre sätt. Jag behöver bara få den hjälp vi alla (inklusive jag) betalar skatt för. Ingen verkar kunna lösa eller fixa någonting. Ta saken i egna händer?

Total ignorans från myndigheternas sida. Och vi alla vet ju att individen endast existerar i samhället enligt "teoretiker". Jag kan vad ni pratar om. Jag har lusläst hela DSMI V och alla böcker jag hittar om störningar, för att förstå mig på någonting. Mig själv mest, och jag fattar lite mer. Tar det en annan gång

Utskriven från psyk för nån vecka sen där de sa att min läkare (vem är det? Lars Rehnman?) och de i mitt team kommer att fixa uppföljning och ta hand om mig och mina meds efter det. Var ju trots allt en psykos, men ingen från vården vet ens om att jag inte fått mina mediciner på jag vet inte hur länge....
Ingen förutom min bästis Annie och min nya älskade pojkvän Gustav ser till att hålla mig balanserad. Tack!
All kärlek till er!