Spårar ur

Utnyttjad, övergiven och kontrollerad. Det skulle bli en bra vecka elller åtminstonde några dagar men istället leder min extrema kiritik-och konflikträdsla och osjälvständiga personlilghetsstörning och deppressiva personlilghetsstörning och, yey, borderline till att det blir ett helvete. Visserligen ett kallt helvete (och dör inte folk av att bli utslängda mitt i natten när de inte har någonstans att ta vägen?) när jag kl 03:00 stod ensam i främmande stad, ovälkommmen hos de enda jag kände där och utan varken pengar eller batteri på mobilen. Varför? Min ångest ger sig uttryck i beteenden som skrämmer andra. Håll er på avstånd skulle jag föreslå, för även om akutpsyk i en annan okänd stad gav mig några lugnande tabletter men sedan skickade bort mig för att jag var inte tillräckligt sjuk, exploderar jag snart igen. Det är som nysningar. Vissa går innåt, andra utåt. Jag har lärt mig väldigt bra att hantera nysningar men just nu funkar det inte att säga varken prosit eller prozac.