Vlogg á la annieellen - läser mina gamla texter

Ja, jag hade inget annat att säga så jag härmar min kära vän annie och kör lite högsläning av känslor från förr ur mitt block (aka. dagbok/lyssnande vän som aldrig säger emot). Även fast det var några månader sedan är det fortfarande aktuellt på något sätt. Mina känslor blir aldrig gamla liksom, de bara ÄR.




Och nu fick jag såklart mersmak för videobloggandet och vill spela in en till nu på en gång, men det känns bara onödigt. Borde göra det nån annan gång om ett tag men "om ett tag" finns inte, det finns bara NU, nu och NU!

Jag har förresten fått kallelse till mitt första riktiga psykologsamtal på DBT-enheten (specialistbehandling för borderline) och det känns läskigt. Ska dit typ den 22:a och känner redan ångest inför vad de ska tycka/säga/anta om mig utifrån min journal som snart växt till en decimeter i pappersform har jag sett. Måste vara mycket dömande ord där, borde begära en kopia på den!

Kram alla fina människor!