Sjukskrivning nästa?

Det händer nog tillslut. Inte säkert men det faktum att Den vilan jag trånat efter alla dessa år och övertygat mig om att bara jag klarar EN sak till utan anmärkningar, lägger ännu en lyckad (men meningslös) prestation på högen där man samlar på såna för att en dag, om man är tillräckligt duktig, få vila från alla krav och måsten utan skuldkänslor och stress. Fläckfri på pappret är lika med lättnad att se fram emot. Alltid se fram, spara det bästa till... ja när egentligen? Jag sparar och sparar men är inte ens säker på att framtiden finns. Den finns i alla fall inte i det nuet som jag hela tiden försöker uthärda genom att tänka på allt välmående jag tjänar in till senare. Sen är det bara att fortsätta så och jag känner mig som en svag människa när jag erkänner att jag inte orkar. Jag viftar med den vita flaggan för jag vill faktiskt överleva, tror jag, just nu i alla fall.

Så på vissa fronter känns det som att hopplösheten ändå bidrar till någonting för en gångs skull, jag vet bara inte vad än. En glimt av hopp i att erkänna mig övervunnen av mig själv, och stå för det. Är det DBT:n som talar redan efter andra besöket som skedde idag? Jag fyller i hundratals frågor på papper, måste se det svart på vitt, båda samtidigt. Wow, jag är nog botad, så, vill du ha kvar mig nu världen? Mytomani - jag ljög eller önsketänkte. Egentligen dricker jag vin. Jag gör i alla fall något, vad gör alla andra?

"Disarm me with a smile, cut you like you want me to"






















(Och ett tack till Magnus för den fina och inspirerande kommentaren som jag just nu inte har krafter att svara på mer än att säga tack. Och ska lyssna på låten! ^^)