Varning för den vandrande infektionen

Nu börjar karusellen igen, läkare, underläkare, specialister och mer mediciner. Var på vårdcentralernas jourmottagning igår för mina stafylokocker som aldrig ger sig, trots två starka penicillinkurer. Fick i alla fall en tid redan nästa dag, idag alltså, till min vårdcentral jag inte orkat jaga mer. Senaste nätterna har jag legat ihopkurad under så mycket täcken och diverse andra varma saker och haft frossa som en idiot.

Läkarbesöket var såklart ännu ett misslyckat försök att kommunicera mitt mående, det fysiska den här gången. "Du måste äta mer grönsaker!" säger den kvinnliga underläkaren med utländskt ursprung när jag berättar om mina blödande bölder. Tillslut tar de ändå ett halsprov trots att jag knappt har ont i halsen och lungorna lät bara liiiite rossliga. De skulle bara höra mina pipande rosslande andetag som olyckligtvis inte infann sig just då. Jag var alltså hel och hållet frisk. Nästa! ...fast vänta lite, hon kanske visst är sjuk, på riktigt!

 Men trots det visade halsprovet på streptokocker (som ger halsfluss, öroninflammation, influensa osv.) Och eftersom de bara tittar på utsidan ser de inte mina inre organ som borde vara på väg att kollapsa vid det här laget. Inte mig emot kanske. Så nu börjar ännu en penicillinkur som enligt underläkaren "ska ta bort alla bakterier och infektioner jag har på minst 6 olika ställen på kroppen". Att min nacke är så stel att jag inte kan böja ner den la hon ingen vikt vid, och varför skulle hon, jag har ju bara haft infektion i kroppen i 8 månader nu, allt blir bra med det Kåvepenin ju, så stod det på ett papper hon var tvungen att titta på för att veta vad jag skulle ha. Eller allt blir resistent och jag dör en långsam död i hjärnhinneinflammation eller något annat de inte ens tänker på. Ingen frågade om jag åt andra mediciner heller. Interaktioner och ännu mer trötthet, ännu mer till synes apatisk och svekfull, men egentligen gör det mer ont att inte orka än vad de här jävla sjukdomarna någonsin gjort.