Idag känns det som att jag existerar

En underbar känsla av tillfredsställelse gör att jag går runt och småler i solen. Småler sådär som man ska göra när man är arg för att lura kroppen att man är glad, det har jag fått lära mig i färdighetsträningsgruppen i DBT. Så nu börjar det på riktigt, med två DBT-tillfällen i veckan och telefonkonsultation och hemuppgifter och veckoscheman och ordning på livet. Jag trodde det skulle kännas jobbigt, att jag skulle känna mig styrd, instängd och ogiltigförklarad men till min förvåning känner jag en trygghet i ramarna som sätts upp för mig. Ömsesidig överenskommelse där jag släpper gamla mönster och blir ledd in i nya som faktiskt fungerar. Hoppas jag. Jag hoppas det här verkligen fungerar, det känns som att jag äntligen får slappna av och bli omhändertagen även fast det är jag som ska göra det mesta jobbet. Jag hoppas att den här känslan inte bara är någon nyförälskelse i livet som jag får titt som tätt, oftast när jag nått botten och kommit ut på andra sidan. Kanske är det bara för att solen lyser men klockan är bara 13:13 och jag har redan varit "mindfull" 2 gånger idag och ser fram emot resten av dagen! Oh, för er som inte "hängt med" i det senaste så kan jag berätta att jag har mitt gamla mobilnummer igen efter att ha tappat bort min telefon. Om någon hittar den någonstans runt studentgatan får de gärna säga till. ^^ Jag kanske gör en videoblogg senare till och med, håll utkik!