Isolerar mig från kraven

Ville bara skriva nåt, ett ord, en mening eller bara något och säga att inspirationen att skriva inte infinner sig alls nu för tiden. Inte heller motivationen till att göra något vettigt som gå till skolan, tvätta, städa, ta tag i saker, äta, sova, vara vaken, finnas eller visa att man finns står på min sida längre. Men det går i svängningar, sekundkorta ibland. Man ska nog ta allt jag säga med en nypa salt, fast då kommer jag aldrig bli tagen på allvar heller. Liten spontan tanke. Här får ni en gammal bild från 2006 också för att den borde säga mer än tusen ord om inte den också gått ifrån normen om hur allt och alla ska vara.