Skuldsatt över huvudet och ända upp till slutet av atmosfären

Att min ekonomi är i rännstenen är nog ingen nyhet för någon. Räkningarna har samlats på hög i bokhyllan tills de ramlar ner och jag inser att högen med inkassokrav är verklig och måste tas tag i. Ändå krymper den aldrig. Jag betalar tusentals kronor för tandläkarbesök jag missat för att jag inte haft råd att laga min tand med hål som förmodligen borde göra rejält ont snart såhär ett år efter att den skulle ha lagats. Sen är det de små sakerna, paketet med cigaretter jag lånat av en kompis, småsummor de lagt ut som jag egentligen inte hade täckning för men lovar att betala tillbaka. Och så bomben min älskling släpper över min redan trasiga ekonomi - jag är skyldig honom 8000:- för att jag praktiskt taget bott hos honom sedan vi blev tillsammans.

För mig blir det en chock eftersom jag hela tiden fått så mycket hjälp av min familj att klara av min egen hyra, och vård, och allt man behöver för att överleva en liten stund till. Han refererar till ett samtal vi haft där han förklarat att om jag ska bo med honom i hans etta på 18kvadrat ska jag också betala halva hyran, men eftersom jag inte KAN det fick jag vara här ändå. Min lägenhet 20m bort har stått tom med undantag för en vän som lånade den ett par månader, utan att betala ett öre av min hyra såklart, vilket jag tyckte var helt okej när han inte hade inkomst. Den står ändå tom, och jag betalar ändå lika mycket, så resonerar jag. Dessutom har jag själv varit i den situationen och haft vänner som bjudit in mig till sig, tagit hand om allt och stått för alla kostnader tills jag kom på fötter. Trots sina egna ekonomiska problem var det en självklarhet, som räddade mig. Han är för övrigt än idag min bästa vän och kanske för snäll.

Hur som helst är det så jag liksom tar för givet att det är och insikten att mitt sällskap räknas i kronor och ören är ganska outhärdligt. Rätt ska vara rätt, men jag blir upprörd och känner mig lurad. Om allt ska vara rätt kan man väl dra av saker från skulden som mina närmaste hjälpt mig med? Kanske inte allt de gjort för att hjälpa mig undvika kronofogden så i alla fall de otaliga sponsringar med mat till oss båda. Det är lite mer sällan nu men det är fortfarande min mamma och min mormor som på något sätt lyckas få sina pengar att täcka våra matkostnader några gånger i månaden. Tänk om man räknar ut alla skulder jag har till alla som någonsin hjälp mig så? Jag skulle inte stå ut.